Har du hört någon säga saker som ”Fido är en aggressiv hund” ? Det är väldigt sällan det är sant . Det är lite som att säga att ”Min granne är en idiot” när du ser grannen göra något tokigt.
Det är skillnad på att kalla någon för idiot eller säga ”Just här och nu är ditt beteende idiotiskt”. Precis lika stor skillnad är det att säga ”Fido är aggresiv” jämfört med ”Fido har ett aggressiv beteende när han ser en annan hund.” För hundar är sällan aggressiv i sig själva utan reagerar aggressivt i vissa situationer” ett exempel är hunden ‘Cherie’. (Fallet är anonymiserat)
Cheries matte och husse kom till mig för att de behövde hjälp med sin aggressiva blandras av större modell. Hunden var strax över året hade kommit från en rescueförening och hade (enligt familjen) verkat så snäll och godmodig de första veckorna men sen hade hunden plötsligt, som husse uttryckte det, ”Visat sitt rätta jag” och börjat bita efter dem.
Vi började att kika på NÄR Cherie bet. Enligt familjen var det ”jämt” tills vi kom fram till att det oftast handlade om när hon hade något som hon betraktade som ”sitt” alltså ”sin filt”, ”sitt tuggben ”, sitt gosedjur”.
-”Ja alltså hon hugger mot oss om vi ens går i närheten” Jag undrade om hon inte ändå morrade lite innan och såsmåningom kom det fram att Cherie r i början när hade fått ett ben eller leksak hade morrar om någon skulle ta det. Morrar och med det sagt ”låt bli den är min” det är alltså någonting som är helt okej i hundens värld. Till och med en valp morrar åt sina syskon/mamma osv om den har något som den inte vill dela med sig av och det är helt okej.
Självklart blir det mer komplicerat i människovärdet när en hund tar något som den inte bör men då måste man börja träna på rätt sätt. I Cheries fall hade man gjort helt tvärt om. När hon morrade tog de omedelbart saken ifrån henne och bannade henne. Resultatet blev att Cherie inte morrade längre utan högg direkt (”Det spelar ju ingen roll om jag varnar de försöker ta det ändå”) något som ofta slutade med blodvite och familjen var livrädd för att barnen skulle hamna i kläm.
Lösningen: Vi tränade sakta på byten. Att byta det hon hade mot något trevligt. Men vi byggde också ett eget hörn där bara Cherie fick vara.Med hennes filtar och leksaker. Fick hon ett ben blev hon hänvisad dit och barnen blev instruerade att ”Det hörnet är Cheries där får man aldrig gå in utan där ska hon få vila, tugga ben och annat”. Cherie började välja hörnet även när hon inte hade något tuggbart då hon lärde sig att här fick man vara i fred. Något som vi ju alla behöver vara i bland.
Att vända Cherie tog ganska lång tid då ”hugga-först-fråga-sen” var ganska djupt rotat men eftersom det var ett aggressivt Beteende inte en hund löste det sig så småningom. Jag vill verkligen poängtera att det måste få ta tid när man ska vända ett beteende särskilt om vi människor är delaktiga i att ha skapat det (vilket vi oftast är). I verkligen går det sällan lika fort som hos diverse djurcoacher man kan se på TV där det klipps friskt spelas in under betydligt längre tid än programmet.
Aktivafyrfotingar.se 