Sen jag för cirka 1,5 år sedan skulle pröva på miljösök har jag så ofta fått höra att om jag ska ”hålla på med det där borde jag skaffa en riktig hund som en Malle eller Spaniel eller något” men det finns ingen jag hellre arbetar med än min lilla fyrbenta supernos.

Vi har slitit så hårt tillsammans, tagit oss igenom mängder av tvivel (både hos matte och Malte )och osäkerhet och så när det var dags för en komplementkollega (De behöver vara två om den ena ex nyss jobbat, är skadad etc när någon behöver hjälp och Doris är förvisso vårat gosegull men inte en sådan sökindivid) så visste jag att det måste vara en kompis som passar oss på så många plan.
Vi är inte en spaniel och retriver familj. Vi är definitivt inte en belgisk vallhundsfamilj.
Och något av det viktigaste är ju att om någon ska in i en familj så måste man vara kompatibla.
Det är alltför många som skaffar en hund för att den är söt, vacker, cool och aldrig ens har tittat på egenskaperna.
Visat vill jag ha en hund som långsiktigt fungerar både som kontorshus, sökhund och i alla de miljöer jag vistas i men också med resterande fyr- och tvåbenta.
Den måste ha samma energi som vi andra och vara lagom liten att lyfta upp på tak om vi ska söka igenom kylmaskiner där. Lagom stor att hänga med under bordet på restaurang eller på SUPen.
För er som redan innan sett uppdateringen i Instaprofilen.
Det klart det blev en ponny tillslut. (Ja jag skrev rätt … nästan) för vem kan inte älska en alldeles egen ponny med fladdrande man och envis attityd till världen.
Ska du köpa rätt hund, köp en hund som passar dig !

