Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Sitt betyder …

Det är alltid intressant att höra andra tränare berätta om sin träning.i går pratade vi om hur vi tränar olika i söket .Jag använder bara ”sitt”

Vi tränar extremt mycket sitt och ligg

Han ser det som självklart att lägga till ”stanna” efter ”sitt” om hunden ska stanna kvar. Jag som präglades av SBKs Lennart under 90-talet och fått lära mig gå fortgående utan hund för att göra korrekta vändningar och nästan fått smäll på fingrarna om jag gjort minsta dubbelkommando när vi kollat genom filmer fick nästan rysningar. ”Ja Lennart jag kommer ihåg när du såg mig stint i ögonen och sa ” VAD sysslar du med där.”

Det är så intressant hur olika det kan vara och viktigt att komma ihåg att det är det. För när du går till tre tränare kommer du få tre olika vinklingar. Det betyder inte att någon nödvändigtvis måste vara fel.

Vi tränar ”sitt” och ”ligg” där man inte får gå upp utan ”klar”- kommando medan stanna är något vi gör för moment som utställning eller ställande under gång.

”Sitt” för mig är ett kommando som betyder ”sätt rumpan i marken och rör dig inte förrän jag säger något annat”. För min kollega betydde det inte samma sak. Han tyckte att stanna var det som består att man ska sitta kvar.

Hur gör ni?

Annons

Tävling, utmaning eller ”bara” aktivering.

Jag fick frågan vilka mina favorithundsporter är. Jag gillar dragweight, läckage och mineral sök samt parcour bäst. Det absolut bästa med parkour och mineral och läckagesök är att det egentligen inte går att tävla i. Visst kan man utmana sig själv och sträva efter att få en titel men du tävlar aldrig mot andra bara utifrån din hunds förutsättningar och kunskaper.

Malte hittar gasutflödet

Det låter säkert jättekonstigt när det kommer från en som senaste tiden delat mycket bilder från tävlingar i lite olika sporter. Men det är sant, jag är verkligen ingen tävlingsmänniska. Jo, jag tävlade i många år som ung men ju äldre jag blivit desto längre bort ifrån det kommer jag. Kanske mycket för att jag upplever att officiella tävlingar har ett hårdare klimat än vad jag är van vid. När jag tävlade med gamla vovven  Bosse i rally för ett par år sedan var det ofta jag stötte på folk som blev arga både på hunden och sin omgivning när det inte gick perfekt. Det förekom säkert förr men jag har extremt få minnen av det. Visserligen har jag några riktigt hemska upplevelser från min ungdom också men de fallen var ändå få och jag upplever mer stress över tävlingarna idag. Kanske är det en del av instagramgenerationend strävan efter att visa upp att de lyckats. Kanske har jag bara hamnat på fel tävlingar de senaste åren.

Ska tillägga att det gällt officiella. Blåbärs/inoffar har jag inte sett det på.

Okej matte jag fixade en rosett till dig, var är min kyckling?

Visst förstår jag att man blir stressad på tävling. Det blir jag också men det är väl inte hela världen om det går lite tokigt. Det blir ju roliga historier att ta med sig hem. En av de jobbigaste jag har var när jag tävlade en av mina tidigaste lydnadstävlingar på 90-talet i KM. I moment inkallning ropar jag hit, ser hunden komma rakt mot mig men istället för att stanna och sätta sig på sidan får han fågelhundsrycket och springer två hela varv runt apellplan. Sedan sätter han sig fint fot vid min sida.

Domare fnissade och sa : Jag har ingen aning om hur jag ska bedöma det där. Men någon slags hederspris blev det 😁

Det kanske inte var jättekul där och då men vad spelar det för roll. Vi hade en trevlig dag i solen och ett roligt minne.

För mig har det alltid varit viktigast att ha skoj ihop och få göra verkliga saker som hundarna får känna sig behövda i inte att få tior i lydnaden. Jag har också brutit när jag sett att de inte velat. För det bör man när man är ett team och den ene inte är i form.

Kom ihåg att det enda som spelar roll är att du och din hund/katt/sjölejon har kul. Är det roligare att spendera tiden och leta efter blåbär i skogen så gör det. Tävlingar är inte viktigt däremot är det viktigt att ha ett nära band och göra roliga saker ihop.

Parkour i aprilväder med matsäck och filt.

I maj kommer vi att presentera en liten vårutmaning i just parkour hoppas ni vill vara med.

Case: Pelle

När jag får förfrågningar om att hjälpa till med ”problemhundar” finns det vissa som stannar extra i hjärtat. Tack och lov är det inte särskilt vanligt med hundar som har problem som inte går att göra något åt.

Jag skulle säga att majoriteten av de förfrågningar jag har fått genom åren hamnar i kategorin ”missförstådd av människa”.

Jag ska ta ett exempel:

(Fallen är alltid anonymiserade)

Fall 1: Palle

Palle var en vallhund av större slag och Palles Husse ringde förtvivlat och sa att han helst inte ville jobba med beteendet utan att någon skulle hämta hunden ”Annars avlivar vi kräket han gör utfall mot barnen och nyper dem på promenader.  Jag tror han hatar barn”. Jag sa att jag kunde hämta honom men att jag ville se honom i hans hemmiljö först.

Så jag till familjen och möts av Palles husse resten av familjen var på väg hem. Vi sätter oss i köket på golvet och Palle är en glad kille, uppenbart understimulerad men har ett gott kroppsspråk, pussar myser och fjantar. Så öppnas ytterdörren och Palles stelnar till. Han går till sin husse lägger sig i husses famn och när första barnet i 3-4års åldern går till köket morrar Palle dovt ända nerifrån  klospetsarna.

Det som händer då är att barnet stelnar till och Palle reser sig upp med tänderna blottade. Palles husse agerar genom att mjukt stryka Palle över huvudet och säga ”Såååja Palle iiiiinte morra”. Palle tittar hastigt upp på sin husse, viftar på svansen ”Ja visst är jag duktig som håller det där läskiga på avstånd” och … fortsätter sedan att morra med tänderna helt visade mot barnet.

I detta fall talade husse om med kropp och mjuk röst att” ojoj vad bra jobbat Palle. Det där är verkligen läskigt”.

Det var inte Palle som var problemet.Hade jag jobbat vidare i den familjen hade vi tittat på motion, mental stimulans och att göra barn till något positivt

I detta fall hade familjen ingen ork att arbeta med beteendet de hade köpt en valp på annons och hade ingen aning om att den söta svansviftande valpen skulle växa upp till en  stor tonårshormonsexploderande pojk som behövde betydligt mer än en runda runt kvarteret eller i parken.

.

Palle hamnade i jour och fick sedan hem på en gård . Det var aldrig några problem med barnen där när Palle fick tydliga regler och arbetsuppgifter.