jag går mentaltetskursen hos SKK just nu och vi har många diskussioner om mentaltester av olika slag. Jag måste säga att jag är kluven.
Jag tycker å ena sidan att de, rent generellt, kan vara bra verktyg för att utvärdera en ras.
Å andra sidan tvekar jag till hur bra det är för framförallt veka individer särskilt när det gäller tillit till förare.
Det händer, i mina ögon, en hel del i hunden som hela tiden fått ha ett nära band till sin förare och så kan föraren bara stå där och vara passiv när det händer massor av märkliga saker där ni befinner er (under testet)
Dumpe
Det är inte så vi arbetar med våra hundar (hoppas jag) i vår vardag. Vi lämnar dem liksom inte åt våra öden.
I alla fall gör inte jag det. Jag arbetar utifrån teamprincipen att du gör det du kan och matte gör det matte kan och tillsammans är vi bäst. Det här är en fråga som verkligen har växt i mig senaste åren. Vad är dte vi gör här?
På ett mentaltest kommer det skrammel, läskiga dumpe och ex ”Läskiga snubben i konstiga kläder”.
Troligen talar vovven om för mig om och om igen att hallå hela den här dagen är helt uppåt väggarna matte. Vad händer? Kolla nu matte. varför gör du inte något?
Och min uppgift ör att vara passiv och dumstirra tills en annan människa säger åt mig att ok nu kan ni gå fram.
Detta MÅSTE vara jättekonstigt i en hunds ögon och nu har vi ju också mycket kunskap om hundens känsloliv tack vare bla Per Jensens forskning osv. Att de ändå har känslor ett litet, litet barns nivå och kan känna allt från sorg, skam osv.
Så om jag ska avla. vad säger egentligen testerna om min hund?
Är det det som är viktigt i aveln eller är det viktigare att jag tar en hund som kanske fungerar superbra på rallytävling vid flygplatsen men ogillar ”Läskigt klädda snubbem”
Vad tycker ni om mentaltester? Vilka raser har ni och använde rni det i avel?
Aktivafyrfotingar.se 