Varför ”jobbar” din hund?

Tyvärr är det fortfarande vanligt att höra att hunden skulle arbeta ”för att vi säger det”, ”för att vi har ett bra ledarskap” osv osv. Men det är fel. Hunden jobbar antingen:

1.       för att få något den vill ha 

 eller

2.       för att undgå något obehagligt.

Av någon anledning använder hundägare som tränar med mycket obehag ofta många abstrakta begrepp som t.ex. ”respekt”, ”auktoritet”, ”ledarskap”, de pratar ibland om att efterlikna vargar osv. Kanske hänger det ihop med att det inte är så roligt att mer konkret prata om hur de tränar i praktiken. Det låter onekligen lite finare att säga att man använder ”vargmetoden” än att säga att ”man tar hunden i nacken så att den lättar från backen, sedan lägger man ner den på rygg och låter den visa underkastelse, innan man låter den slicka ”chefen” runt munnen”, eller att säga ”ledarmarkering” i stället för att säga att ”man tar ett ordentligt tag i nackskinnet”.

Om du tränar med korrigering som metod (som jag avråder från såklart av flera skäl som vi ska prata vidare om framöver) måste du vara “konsekvent” i den betydelsen att hunden måste vara helt säker på att om den gör fel blir det obehagligt – varje gång, i alla situationer, ALLTID!. Om du bara korrigerar oönskade beteenden ibland, kommer hunden att undra ”vad är det för skillnad på den här situationen jämfört med när jag gjorde samma sak förra gången? Kan det kanske ha att göra med att husse inte var i rummet då…?”

Samma sak gäller om du ”korrigerar” hunden först efter att ha upprepat kommandot flera gånger,-. Ex: Nej Fido”, ”Nej sa jag”, ”Fido för helvete jag har sagt Nej” . Då  lär sig hunden fort att den inte behöver skärpa sig förrän vid tredje kommandot (eller när rösten är tillräckligt hög). 

Hunden lyder antingen för att den får ut något av det eller för att undgå något obehagligt. Välj det förstnämda så att ni kan få riktigt kul och tryggt ihop.

För en hund som däremot är tränad med positiv förstärkning, t.ex. klicker, godis, är det inte lika viktigt att vara “konsekvent” i samma utsträckning. Matte kan välja att avbryta eller fortsätta, och vänta med att belöna tills hunden går tillräckligt bra. Samtidigt måste Matte inse att hunden inte var redo för detta steg, och gå tillbaka i inlärningen vid nästa försök.

Om vi tränar med positiv förstärkning kan vi så småningom belöna mer sällan, men efter ett oregelbundet mönster. Om du tränar medobehag, kan du inte använda en sådan skala. Obehag är, som sagt, bara effektiv om hunden vet att den blir korrigerad varje gång den gör fel. Så nästa gång du hör en tränare prata om att hunden ska lyda oss för att ”vi säger det/är ledare” så ska du gå därifrån.

Annons